hellowashboard

Kommer den här bloggen att sluta såhär? Är livet såhär? Kommer vi inte att komma någon jävla stans? Kommer vi bara att sitta här och ibland känna oss peppade och ibland bara vilja dö? Kommer resten av våra liv att vara sånhär? Kommer känslan av otillräcklighet att gå som en röd tråd genom hela våra liv? SKA DET VARA SÅHÄR?!



Jag vill inte, jag orkar inte, jag kan inte. Det går inte, jag vägrar. Jag vill inte att mitt liv ska vara såhär och jag vill känna mig uppskattad för den jag är. Jag vill känna mig snygg och jag vill känna mig älskad.



Men kommer vi någonsin att kunna känna så? Det känns kört. Det känns omöjligt. Eftersom vi bara tycker att det spelar någon roll om människor gör något dåligt och vi vägrar ta till oss när människor säger något bra om oss så känns det som att det är omöjligt. Vill vi leva såhär? I självömkan och olycka? Är det såhär det ska vara? Kommer det alltid att vara såhär? Jag blir galen. Jag vill inte vara med i såfall. Då får det vara. Vill inte vara med i såfall.

Och det är så jobbigt att se alla i sin omgiving som bara mår dåligt hela tiden, det tar lika mycket energi som att må dåligt själv.

Nu stirrar vi oss blinda på headern och ser till att vända det här. Time to make a change.