Precis som hon säger, det är bakom skallbenet det händer.
Inte trodde man att den svåraste människan i världen att övertyga skulle vara en själv? Inte trodde man att det jobbigaste i livet skulle vara att bestämma sig, besluta sig, genomföra. Självdiciplin.
Tänk om jag sa såhär att det är du själv som bestämmer hur mycket självdiciplin du har? Fake it until you make it. Och jag har bestämt mig för att ha jävligt bra självdiciplin när det gäller träning fram tills den 1 dec. Och jag är inte känd för att vara den mest resonliga personen på jordyta så försök bara, latheten, försök, kom an! Bjud upp till dans!
Den här gången tar du mig inte.
Tina - Latheten 1-0
Tea - Latheten 2-0
Stolt över dig.
it's only in your head
Nej, jag är alldeles för utmattad för det. Idag blev det två timars hårdträning iallafall. Bland
annat bodypump. Med nästan hälften så mycket vikter kämpade jag mig igenom passet, som
gick förvånansvärt fort tack och lov.
För varje låt ville jag ärligt talat bara lägga mig ner och dö på plats. Men det gjorde jag inte.
Nej, jag fortsatte, trots mina epilepsiryck i musklerna och trots träningsvärken från resten
av veckan som verkligen försökte skära sönder mina muskler. När allt var över och sakerna
skulle läggas tillbaka kände jag bara hur jag ville släppa allt jag bar på och börja storlipa.
Tröttheten var enorm. Såhär i efterhand kan passet i stort sett jämföras med en fet betongvägg.
Hur mycket jag än försökte och kämpade så hade jag betongväggen framför mig genom hela
passet.
Men när jag svettades, kämpade och ville gråta som mest, gick en viktig sak upp för mig.
För att nå vårt mål och för att lyckas på riktigt denna gång så insåg jag idag att det säkerligen
ofta kommer kännas såhär. Man orkar inte mer, man vill ge upp, åt helvete med allting. Men det
gäller att ta sig igenom skiten. Och på ett sätt tog jag mig igenom betongväggen idag, med tanke
på att jag överlevde passet. Trots tårfyllda ögon, en rejält öm kropp och skakande kroppsdelar.
inspiration
Carolina Gynning.
Hon är inte bara en av världens snyggaste kvinnor. Hon är konstnär, en för mig stor inspirationskälla och en av de bästa förebilderna jag vet. Ärlighet, råsnygghet och makt. Den här kvinnan har en självklar plats i min inspirationshög, jag tror att ni förstår varför.
Beslutsamhet, styrka och mod. Det må låta klyschigt men det är sant. Det ligger en stark makt i att veta att man gjort det bästa möjliga av sitt utseende, och det är inte något man bör förkasta. I en värld av snevridna ideal kan det vara svårt att få människor att förstå att man mår bättre om man ser ut på ett visst sätt och sämre om man ser ut på ett annat. Allt handlar om vem man vill vara och vem man är beredd att bli.
Tack Carolina.
if your body screams, tell it to shut up
Min kropp mår väldigt bra just nu. Lite längre ner ska jag visa er exakt hur bra den mår, kära läsare.
Dagens träning är iallafall avklarad. Med tyngre vikter på varje muskelgrupp än jag vanligtvis
brukar ha, överlevde jag bodypumpen. Instruktören stod och skrek medan jag fantiserade om hur
jag skulle skjuta honom mellan ögonen. PANG. Tyvärr hade jag ingen pistol med mig, och hade jag
haft en, hade jag aldrig hittat orken till att lyfta armen så högt. Istället bet jag mig i underläppen,
drömde om vita stränder och turkosa hav, samtidigt som jag skakade allt mer för varje bicepscurl.
Lite senare stod han där i mitten och skrek att vi skulle göra fyra benböj "nere i källaren".
Alltså inte gå hela vägen upp. (Vilket är svinjobbigt för er som aldrig testat) När tortyren pågått
länge nog och jag började känna mig lite lätt yr, skrek han till åter igen:
"VAD ÄR BÄTTRE ÄN FYRA? JOO, ÅTTA!" Det var alltså bara att bita ihop och fortsätta med smärtan.
Han började märka att hela gruppen såg döden i vitögat och skrek istället: "ALLT SITTER I HUVUDET"
Tack säger jag bara. Det var faktiskt det bästa han kunde säga. På flera månader har jag inte varit
så fokuserad som jag var under dagens pass. Jag varken såg eller hörde någon annan än min inre röst
som sa åt mig att jag skulle få ett helvete om jag bara vågade ge upp, och instruktörens röst som
fortsatte skrika, peppa. Och hela tiden tänkte jag på hur allting sitter i huvudet. Hur allting går om man
vill tillräckligt mycket. Jag tror jag är mogen för en förändring i min livsstil. Den här gången sitter
allting i mitt huvud. Den här gången ska vi gå hela vägen.
Och nu mina vänner, ska ni få se hur bra jag mår. För en stund sedan när jag skulle få i mig lite
mat efter träningen, såg jag ungefär ut såhär:
När man bara inte orkar
Nytt jobb, lite sömn, körlektion, hösttrött och allt man vill är att krypa in under täcket.
Men vet ni vad kära läsare? Det är nya tider nu!
Så jag slänger av mig täcket! Skuttar upp och packar träningsväskan, handduk, vattenflaska, skor, byxor, schampoo, balsam och deo. Allt ska med! Alla ska med! No time to waste! Idag är det träning!
Det blir bodypump idag och jag föreställer mig hur jag pressar ut kalorierna medan jag pumpar rörelserna. Sitter fortfarande i en del träningsvärk sen i lördags, men idag ska den tränas bort. Jag ser det som att jag ska ut på arenan och köra skiten ur mig. Jag ser hur jag ska släpa mig ut som en liten våt pöl till duschen och sen ta en välförtjänt bastustund, smörja in mig med lotion och bara njuta. För man måste unna sig att njuta när man har varit duktig och kämpat. Livet ska vara njutning så mycket som möjligt!
Nu återstår det bara att se om man kan ta sig ur sängen imorgon.
Önska mig lycka till!
Puss.
Snoozers are loosers
Det är jättesvårt att förändras, det är jättesvårt att ändra sina väl invanda mönster och det är jättesvårt att sluta med sånt som man är van vid att göra.
Men idag kollade jag mig själv i ögonen, har märkt att det är bra att göra det ibland. Och jag såg att det var något annorlunda. En beslutsamhet fanns där, en trygghet i att veta att det är jag som har makt över mitt eget liv.
Det är jag som bestämmer. Det är mitt val.
Jag har ansvar för min kropp, det är jag som leder projeketet som kallas mitt liv. Det vill jag kunna vara stolt över, jag vill kunna stå för det. Vara stark och tro på mig själv, men då måste jag också tro på mina beslut och känna att jag gör de beslut som jag vill göra.
We're so damn powerful.
time to move forward
Efter ditt inlägg fann jag en härlig bild på en av världens snyggaste modeller.
Adriana Lima. Hon vägde ju i princip fem kilo förut, och nu väger hon ca fem ton.
Visserligen är hon gravid för tillfället, men tro fan att hon kommer se ut som
kvinnan på den vänstra bilden så fort ungen pluppat ut.
Detta fick mig att inse två saker;
1. Kan hon, kan vi. Vilja är allt.
2. Ingenting kommer gratis. Time to fight.
Hon kommer inte fettsuga sig, men hon kommer inte heller låta fettet dallra.
Nej, hon kommer jobba och slita för att allt fett ska försvinna och bli muskler.
Forma om sin kropp till något alla män kommer att dreggla efter och drömma
våta drömmar om. Vi kan inte hata smala människor. Eller, rättare sagt, man
får bara hata en viss sort av smala människor. De där som inte kan hjälpa hur
de ser ut, de som inte går upp ett gram även om de äter lika mycket som
pojkvännen. Deras gener kan vi hata. Men livet är och har aldrig varit rättvist.
De vi inte kan hata, fastän vi verkligen verkligen vill, är de där människorna
med all världens jävla vilja. De som varit lika stora som afrikanska elefanter,
men en dag fått tummen ur och bestämt sig för att påbörja sin kamp. För att
avsluta sin kamp och för att vinna mot sig själva en gång för alla.
Vi har båda två försökt många gånger. Fast, med handen på hjärtat, kan iallafall
jag erkänna att det inte har varit många gånger som jag har gått in för det
helhjärtat.
Det är ingen hemlighet att ingenting funkar då. Allt eller inget heter det ju.
Vilja eller inte vilja. Vill man så kan man. Det är ett val vi har. Och det är dags
att bestämma sig. För nu jävlar kör vi. Vi ska fortsätta framåt tills vi nåt vårt mål,
oavsett hur många gånger vi går in i väggen, stenmuren eller vad fan som helst.
Nu kämpar vi på tills vi tar oss igenom skiten. En gång för alla. PUSS
Let's get started.
Söndagar kommer från och med idag innebära planering. Planering inför den kommande veckan med jobb, mat och träning. Idag har jag varit duktig och gjort ett matschema inför veckan eftersom att jag, mamma och pappa numera alla behöver varsin matlåda. Om jag orkar vara riktigt ambitiös så hade jag även tänkt att baka lite bröd inför veckan. Något grovt, gott med mycket frön och fibrer. Dessutom skall det inhandlas proteinpulver och lite nya träningskläder.
Veckan kommer att innehålla:
- Träning
- Shopping
- Ätning
- Massa jobb
- Övingskörning
- Resa till Linköping?
- Ännu mera träning
Det är mycket på gång nu och jag gillar det skarpt.
Nu vill jag vet om din vecka!
Nedräkningen har börjat: 71 dagar kvar.
Varför skulle inte vi klara det?
"Winners never quit. Quitters never win."
Jag lyssnade på P3 idag när jag strövade genom staden för att bränna lite av mina pengar. Frågan kom på tal om hur man gör för att lämna jobbet på jobbet och inte tänka på det när man kommer hem. Alling förklarade för programledaren att man var tvungen att gå ut från jobbet, och om tankarna om jobbet började ploppa upp även fast man var ledig så skulle man tänka "NEJ, inga jobbtankar nu!" och tvinga bort dom.
"Men det är ju jättesvårt?" svarade programledaren. Och Alling svarade att
"Ja, det tog mig flera år att lära mig.".
Det här påminner mig om hur jag hela tiden tror att allt ska vara så lätt. Att det bara ska va att köpa ett gymkort eller gå en promenad för att uppnå det man vill. Men det är inte så. Det är jättesvårt. Det handlar om uthållighet, om att komma igen om man har gett upp, att inte ge sig.
Det är dags att ta fram den där riktiga åsneenvisheten för att visa resten av världen, eller kanske främst sig själv, att jag klarar det här. Och det kommer inte att vara lätt, det kommer inte alltid att vara roligt och det är inte ens säkert att vi kommer att lyckas! Men nu vet jag, att även om det inte lyckas den här gången, så tänker jag inte ge upp.
Som min pappa sa vid matbordet idag är vi diskuterade framtiden:
"Winners never quit. Quitters never win."
High five, Pappa.
Tips från Lisa!
Styrde mina starka men snart ännu starkare ben mot studioaktiv idag. Trevliga Lisa mötte mig i receptionen och när jag förklarade att det var hårdträning inför en kommande resa som gällde så gav hon mig lite tips.
- Satsa på ett proteinpulver. Det hjälper till om man är intresserad av att gå ner i vikt och är bra att dricka när som helst egentligen, fungerar bra att ta istället för ett mellanmål. Det är bra att komplettera med en banan eller annan form av kolhydrat efter träning om man har tagit ut sig ordentligt. Innehåller oerhört få kalorier.
- Ät var 3e timma. För att kunna gå ner i vikt krävs det att du drar ner på kaloriintaget men inte på antalet måltider. Det är viktigt att äta, men viktnedgång handlar om att göra sig av med mer kalorier än man stoppar i sig.
Det här innebär att den ultimata dagen skulle kunna se ut såhär:
06:00 Morgonpromenad
07:00 frukost (ev proteinshake)
10:00 mellanmål
13:00 lunch
16:00 mellanmål
17:30 träning (ev proteinshake)
19:00 middag
22:00 kvällsmat/proteinshake
Håller man det här schemat, äter bra mat och tränar ordentligt så kommer det vara oundvikligt att gå ner i vikt.
Let's rock.
Idag är jag odödlig.
Precis inkommen efter en promenad, en höstpromenad. Med rosiga kinder och stjärnhimmel. Hösten är fantastisk.
Tankarna har under promenad fallit på framtiden. Medans jag tog steg för steg kände jag hur jag blev starkare och starkare, men framförallt hur stark jag redan är.
Men åter till ämnet. Framtiden.
Både du och jag, Tea, vet att vi har det. Vi har vad som krävs. Vi kommer att bli duktiga yrkeskvinnor, vi kommer att nå framgång och vi kommer att glidtackla bort männen från höga positioner likt blodtörstiga män på en fotbollsplan. Vi kommer att lyckas.
Vi kommer att lyckas och vi kommer att göra det med besked. För både du och jag älskar att vinna. Vi ser oss själva högst på prispallen, mvgt uppe i hörnet på uppsatsen och vi ser fyllda bankkonton. Vi är helt enkelt såna som vägrar att acceptera ett misslyckande. Den här egenskapen kommer vi att ha användning av de kommande två månaderna. Jag är faktiskt beredd att säga att den här egenskapen kommer att ställas på sin yttersta spets under de här två månaderna.
Men samtidigt känner jag mig trygg. För dagens text handlar inte om framtiden. Den handlar om nuet. Den handlar om att vi precis har tagit beslutet om att ta första steget på framgångssagan. För första steget handlar om att bli stark. Inte bara stark i armarna, magen, benen och ryggen utan stark på insidan. Stark på ett sådant sätt att vi kommer att tro på oss själva. De här två månaderna tänker i alla fall jag bygga upp min mentala styrka samtidigt som bicepsen växer och magen krymper. Det är dags att ta steg 1 nu, Tea. För vi vill båda visa oss från vår bästa sida. Och när vi kommer ut i arbetslivet kommer vi inte ha tid att tänka på sånt här tjafs, då måste vi redan vara redo. Och jag känner mig redo för att bli redo.
Det sägs att eget beröm luktar illa. Let's make this blog stink.
Det här är jag på asientripen.
