hellowashboard

Min kropp mår väldigt bra just nu. Lite längre ner ska jag visa er exakt hur bra den mår, kära läsare.

Dagens träning är iallafall avklarad. Med tyngre vikter på varje muskelgrupp än jag vanligtvis
brukar ha, överlevde jag bodypumpen. Instruktören stod och skrek medan jag fantiserade om hur
jag skulle skjuta honom mellan ögonen. PANG. Tyvärr hade jag ingen pistol med mig, och hade jag
haft en, hade jag aldrig hittat orken till att lyfta armen så högt. Istället bet jag mig i underläppen,
drömde om vita stränder och turkosa hav, samtidigt som jag skakade allt mer för varje bicepscurl. 

Lite senare stod han där i mitten och skrek att vi skulle göra fyra benböj "nere i källaren".
Alltså inte gå hela vägen upp. (Vilket är svinjobbigt för er som aldrig testat) När tortyren pågått
länge nog och jag började känna mig lite lätt yr, skrek han till åter igen:
"VAD ÄR BÄTTRE ÄN FYRA? JOO, ÅTTA!" Det var alltså bara att bita ihop och fortsätta med smärtan.
Han började märka att hela gruppen såg döden i vitögat och skrek istället: "ALLT SITTER I HUVUDET"

Tack säger jag bara. Det var faktiskt det bästa han kunde säga. På flera månader har jag inte varit
så fokuserad som jag var under dagens pass. Jag varken såg eller hörde någon annan än min inre röst
som sa åt mig att jag skulle få ett helvete om jag bara vågade ge upp, och instruktörens röst som
fortsatte skrika, peppa. Och hela tiden tänkte jag på hur allting sitter i huvudet. Hur allting går om man
vill tillräckligt mycket. Jag tror jag är mogen för en förändring i min livsstil. Den här gången sitter
allting i mitt huvud. Den här gången ska vi gå hela vägen.

Och nu mina vänner, ska ni få se hur bra jag mår. För en stund sedan när jag skulle få i mig lite
mat efter träningen, såg jag ungefär ut såhär: