hellowashboard

Precis inkommen efter en promenad, en höstpromenad. Med rosiga kinder och stjärnhimmel. Hösten är fantastisk.

Tankarna har under promenad fallit på framtiden. Medans jag tog steg för steg kände jag hur jag blev starkare och starkare, men framförallt hur stark jag redan är.

Men åter till ämnet. Framtiden.
Både du och jag, Tea, vet att vi har det. Vi har vad som krävs. Vi kommer att bli duktiga yrkeskvinnor, vi kommer att nå framgång och vi kommer att glidtackla bort männen från höga positioner likt blodtörstiga män på en fotbollsplan. Vi kommer att lyckas.

Vi kommer att lyckas och vi kommer att göra det med besked. För både du och jag älskar att vinna. Vi ser oss själva högst på prispallen, mvgt uppe i hörnet på uppsatsen och vi ser fyllda bankkonton. Vi är helt enkelt såna som vägrar att acceptera ett misslyckande. Den här egenskapen kommer vi att ha användning av de kommande två månaderna. Jag är faktiskt beredd att säga att den här egenskapen kommer att ställas på sin yttersta spets under de här två månaderna.

Men samtidigt känner jag mig trygg. För dagens text handlar inte om framtiden. Den handlar om nuet. Den handlar om att vi precis har tagit beslutet om att ta första steget på framgångssagan. För första steget handlar om att bli stark. Inte bara stark i armarna, magen, benen och ryggen utan stark på insidan. Stark på ett sådant sätt att vi kommer att tro på oss själva. De här två månaderna tänker i alla fall jag bygga upp min mentala styrka samtidigt som bicepsen växer och magen krymper. Det är dags att ta steg 1 nu, Tea. För vi vill båda visa oss från vår bästa sida. Och när vi kommer ut i arbetslivet kommer vi inte ha tid att tänka på sånt här tjafs, då måste vi redan vara redo. Och jag känner mig redo för att bli redo.



Det sägs att eget beröm luktar illa. Let's make this blog stink.

Det här är jag på asientripen.