hellowashboard

Detta inlägg kommer inte vara ett vackert, motiverande, peppande och inspirerande sådant.
Nej, jag är alldeles för utmattad för det. Idag blev det två timars hårdträning iallafall. Bland
annat bodypump. Med nästan hälften så mycket vikter kämpade jag mig igenom passet, som
gick förvånansvärt fort tack och lov.

För varje låt ville jag ärligt talat bara lägga mig ner och dö på plats. Men det gjorde jag inte.
Nej, jag fortsatte, trots mina epilepsiryck i musklerna och trots träningsvärken från resten
av veckan som verkligen försökte skära sönder mina muskler. När allt var över och sakerna
skulle läggas tillbaka kände jag bara hur jag ville släppa allt jag bar på och börja storlipa.
Tröttheten var enorm. Såhär i efterhand kan passet i stort sett jämföras med en fet betongvägg.
Hur mycket jag än försökte och kämpade så hade jag betongväggen framför mig genom hela
passet.

Men när jag svettades, kämpade och ville gråta som mest, gick en viktig sak upp för mig.
För att nå vårt mål och för att lyckas på riktigt denna gång så insåg jag idag att det säkerligen
ofta kommer kännas såhär. Man orkar inte mer, man vill ge upp, åt helvete med allting. Men det
gäller att ta sig igenom skiten. Och på ett sätt tog jag mig igenom betongväggen idag, med tanke
på att jag överlevde passet. Trots tårfyllda ögon, en rejält öm kropp och skakande kroppsdelar.